Pastorn har ordet

Josef Hugosson:

 

"I denna ljuva sommartid, gå ut min själ

och gläds därvid…."

 

Välkända ord ur en av våra mest älskade sommarpsalmer. Så välkända att vi ibland inte tänker på dess uppmaning till oss, att se och förundras över Guds enorma skaparkraft. Gud har lagt en enorm potential i naturen att år för år förnyas och föra livet vidare. I varje frö finns en inbyggd beskrivning på vad just detta lilla frö ska bli, en maskros eller en tall, allt börjar med ett frö.

 

Kan det vara så att Gud lagt ner något i varje människa? Att evigheten finns inom oss redo att blomma ut under de rätta förhållandena? Men för att detta ska ske så måste den gamla människan först dö, precis som det är i naturen, där varje frö först dör, för att sen blomma ut. Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen. 1 Tim 2:3-4

 

Det finns en längtan från Guds sida efter att låta hela skapelsen komma ut i det som är Hans tanke med densamma. Gud har öppnat en väg för oss att helt och fullt kunna uppleva detta skaparunder inom oss själva, genom Jesu död och uppståndelse, genom att ta emot Jesu offer för oss föds vi på nytt. Den gamla människan dör och vi får en ny identitet i Jesus. Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. 2 Kor 5:17

 

Låt denna ljuva sommartid vara en påminnelse om Guds skaparunder i dig, men även om Guds längtan efter att få göra detsamma i de som du möter.

 

Guds frid!

 

Josef Hugosson

Pastor

 

 

© Copyright 2012. All Rights Reserved.